Under en vistelse i Kerkyra på Korfu besökte jag Gudsmoderkyrkan på den lilla ön vid udden Kanoni några kilometer från stadens centrum. Där upptäckte jag till min förvåning en liten ikon, föreställande den ryske amiralen Fjodor Usjakov.
På kyrkslaviska kunde man på ikonen läsa: Helige Rättfärdige Feodor Usjakov Amiral i Ryska Flottan. Den ”helige amiralen” höll en pappersrulle i handen och där stod det: ”Förtvivla icke! I dessa hotfulla stormar växer Rysslands ära.”
Vad var nu detta? Att Usjakov (1745-1817) hade stor betydelse för skapandet av den Ryska Svartahavsflottan och i drabbningarna med turkarna på detta hav är visst och sant. Att han ledde det lyckade anfallet mot fransmännen på Korfu i februari 1799 ger honom en viss lokal anknytning. Men i detta anfall bistods han ju av turkiska flottan under Karym-Bey som också hade en del otalt med Napoleon och fransmännen vid denna tid. Denna underliga allians, föreslagen av ryske tsaren Paul I och antagen av sultanen Selim III, handlade förstås om herravälde på Medelhavet, men i Ryssland beskrevs den som en ”befrielse av våra trosbröder från de gudlösa fransoserna”.
Man kan bara gissa hur det sved i Fjodor Usjakov när han plötsligt befann sig i förbund med turkarna som han så framgångsrikt besegrat i sjöslagen på Svarta havet 1790 och 1791! Och hur kände han sig när Pauls son tsar Alexander sedan slöt förbund med ”den gudlöse” Napoleon i Tilsit år 1807? Och när Alexander dessutom gav Napoleon tillbaka överhögheten över de Joniska Öarnas Förbundsrepublik som Usjakov så framgångsrikt erövrat (med turkisk hjälp). Usjakov beslöt då att lämna det militära och flyttade långt bort till sitt gods i Mordvinien. Där levde han till 1817 och begrovs i ett familjekapell intill klostret i Sanaksarsk nära staden Temnikov. Där kunde spåren ha slutat.
Men Fjodor Usjakov fick vila i frid bara något sekel. ”Gudlösheten” från franska revolutionen nådde småningom Ryssland – klostren stängdes och på 1930-talet jämnades Usjakovs gravkapell med marken. Men så kom kriget och amiralen behövdes igen. I nationalistisk anda uppväcktes i Sovjetunionen ryska militärer som vunnit någon drabbning – Nevskij, Donskoj, Suvorov… År 1944 instiftade Högsta Sovjet en orden som bar Usjakovs namn. Det var förstås så nära ”helighet” man kunde komma på sovjettiden.
Kanske är det därför helt följdriktigt att när Ryska ortodoxa kyrkan började liera sig med staten efter 1991 upptogs amiralen också bland kyrkans heliga? Patriarken konstaterade år 2000 att inget hinder fanns för att kanonisera Usjakov och sedan avancerade saken i vederbörlig ordning. År 2006 stod kyrkan till hans ära – ”Den Helige Rättfärdige Krigaren Feodor” – färdig i Saransk, Mordvinien.
Och nu har någon rysk präst låtit hänga upp hans lilla ikon i kyrkan på Korfu – var bortjagandet av fransmännen från ön (med turkisk hjälp) således att betrakta som en kristlig gärning? Kanske rentav ett underverk? I varje fall är det till den Helige Rättfärdige Krigaren (voin) Feodor som ryska bombpiloter och krigsflottans folk nu ska vända sig när de hamnar i nöd.
Också i Bulgarien har amiral Usjakov hedrats. På Kaliakraudden norr om Varna har man rest en väldig staty över amiralen. Där står Svartahavsamiralen och spanar ut över vattnet. Fågelskådare som besöker området kallar honom skämtsamt ”Bulgariens förste ornitolog”.
Sådana är historiens växlingar och vem har egentligen makt över sitt eftermäle?
En trevlig artikel. Många intressanta fakta som jag inte känt till förut. Usjakovs ligger begravd i mitt födelseort. Vi har ett hus i Temnikov där min mamma bor nu och varje sommar åker jag och min familj dit.
Du har rätt. Man har gjort mycket med Fjodor Usjakovs namn efter hans död och vem vet vad tycker han själv om detta.