Den enda svenska urkund som berättar mer utförligt om medeltidens ryska kontakter är Erikskrönikan (översatt till ryska 1944). Där kallas de ryskortodoxa för ”hedningar”.
Det första dokumenterade svenska fälttåget mot Finska Viken ägde rum 1142
Och 1187 brände kareler ner Sigtuna och tog med sig dess berömda stadsport för att pryda Sofiakatedralen i Novgorod. Sen följde en ganska fredlig period, men på 1220-talet kom det till stridigheter igen.
1237 uppmanade påven Gregorius den 9:e i en särskild bulla Sverige att göra ett korståg mot Tavstland. Detta pågick i två år och leddes av Birger Jarl. Efter ett framgångsrikt slag byggde svenskarna fästningen Tavastehus på det ställe där slaget stått.
Men Erikskrönikan tiger om slaget vid Neva, där Alexander Nevskij besegrade Birger Jarl och därigenom blev både hjälte- och helgonförklarad. I Ryssland är förstås slaget däremot mycket omskrivet, ett bra exempel på hur olika länder ser på historiska händelser med utgångspunkt från det egna landets krigslycka.
Erikskrönikan berättar i stället om byggandet av Viborgs fästning 1293, en länge stark och betydelsefull bastion. Som en motvikt byggde ryssarna fästningen Oresjek-Nöteborg. 1295 plundrade soldater från Viborgs fästning det ryska Kexholm, alla tog med sig så mycket de bara orkade bära.
Våren 1300 begav sig marskalk Torgils Knutsson i spetsen för över 1000 man österut och kom fram 30 maj till Nevas mynning. Här började omedelbart byggandet av en ny fästning, Landskrona, som dock föll redan mindre än ett år senare. Genom freden i Nöteborg tog den långa perioden av krig äntligen slut 1323.
På den plats där Nyenskans / Landskrona låg har en av Rysslands största utgrävningar någonsin genomförts (om den inte pågår fortfarande). 40 arkeologer och hundratals medhjälpare har varit engagerade.
