Hoppa till innehåll

Svensk satsning på östforskning förlorar internationell prestige

Förändringarna av Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) och Baltic Worlds på Södertörns högskola har beskrivits som nedskärningar i en hård tid. Det behöver också sägas att det innebär en kraftig omstrukturering av Östersjö- och Östeuropastudierna.

Södertörns högskola fick från början en ovanlig konstruktion. Pengar från de nedlagda löntagarfonderna i form av Östersjö- och Östeuropafonden (ÖSS) knöts till den nya högskolan, med den dubbla uppgiften att bidra till högskolans infrastruktur och finansiera Östersjö- och Östeuropaforskning vid högskolan.

Gränsdragningen mellan dessa båda uppgifter har tolkats något olika över tiden. De första fem åren var uppbyggnadsarbetet i fokus. 2000 startades forskarskolan Baltic and East European Graduate School (BEEGS) med Östersjömedel. 2005 kompletterades den med en centrumbildning, CBEES, som också finansierades via Östersjöfonden. Från 2006 fungerade jag som föreståndare för centret. Vi byggde upp en specialiserad engelskspråkig forskningsmiljö med forskarskolan, forskare som i många år arbetat med området, forskningsledare för kontakter med projektforskare på ämnesinstitutionerna, postdoc-tjänster, gästforskare och tidskriften Baltic Worlds. Målsättningen var att miljön skulle vara tydligt inriktad på området, mångvetenskaplig, internationellt förankrad och väl synlig. Med ett tjugotal doktorander fanns där också kritisk massa, vilket vid sidan av en viss självständighet är ett viktigt villkor för en god forskningsmiljö. Detta arbete bedrevs i samarbete med den dåvarande ledningen och ÖSS.

När högskolan fick en ny rektor sommaren 2010 fick vi till en början skriftligt redogöra för centrets arbetssätt och ”visioner”, däremot fick vi inte till stånd någon dialog eller diskussion, trots försök. I stället möttes vi av nedskärningar 2011  samtidigt som forskarskolan fick fler doktorander än vanligt och därmed mer pengar. Inför 2012 tog rektor hand om forskarskolans pengar, drygt hälften av CBEES tilldelning, och skar ner resten med drygt en fjärdedel, trots oförändrad utdelning till högskolan från ÖSS.

Inför 2013 fortsätter nedskärningarna. På forskarskolan BEEGS flyttades först doktorandernas anställningar till institutionerna, studierektor för forskarskolan avskaffades och doktoranderna flyttade också fysiskt från CBEES i november 2012 . Därmed återstår av BEEGS bara namnet. På CBEES kan postdoc-tjänster inte längre tillsättas, gästforskarverksamheten dras ner till ett minimum. Baltic Worlds fick en tilldelning som hade tvingat fram en nedläggning, men genom i sista stund ändrades beslutet så att tidskriften kan överleva på sparlåga. Det går inte att bedriva verksamheten som förut, stora delar av den har flyttats från den specialiserade Östersjö- och Östeuropamiljön till ämnesinstitutionerna.

Så länge jag var med skedde den omstruktureringen inte i samråd med CBEES. Inte heller har ämnesinstitutionerna drivit på förändringen, utan den kommer direkt från högskolans ledning.

På högskolans hemsida har vi kunnat läsa att syftet är att bygga upp kapacitet för Östersjö- och Östeuropaforskning på var och en av de fyra ämnesinstitutionerna. Det låter således som en satsning på bredd i stället för specialisering. Det är ett annat sätt att organisera, men vad innebär det för det särskilda uppdrag Södertörn har att bedriva forskning om Östersjöområdet och Östeuropa? En första konsekvens är att institutionerna gynnas ekonomiskt genom att få mer medel från ÖSS. Det blir samtidigt svårare att följa hur ÖSS-medlen används då de används tillsammans med anslag för utbildning och allmän forskning. Breddning äger redan rum genom ÖSS utlysning av projektmedel som lockar forskare som vanligen sysslar med andra typer av problem att lära sig mer om Östeuropa och Östersjöområdet. Den är således eftersträvad, men otillräckliga förkunskaper kan också innebära problem för forskningens kvalitet.

På CBEES såg vi att en specialiserad miljö var lockande för andra centra och specialister runt om i världen. Det var många, från professorer till doktorander, som ville komma till vår miljö för kortare besök och föreläsningar eller som gästforskare under längre tid. De skulle inte lika gärna söka sig till ämnesinstitutioner på en liten och relativt okänd högskola. Det är också troligt att ansökningarna till framtida doktorandplatser i mindre grad kommer att komma från doktorander från området med goda förkunskaper och erfarenhet, då de numera måste arbeta i svenskspråkiga miljöer. Min farhåga är därför att inflödet till Södertörn av specialister kommer att minska om de förväntas arbeta på ämnesinstitutioner i stället för ett specialiserat forskningscentrum.

På institutionerna finns en del specialister på Östersjö- och Östeuropaforskning, men de är tyvärr få. En medveten rekrytering av områdesspecialister till institutionerna skulle vara nödvändig, inte minst finns det många som utexaminerats från BEEGS som skulle kunna bygga vidare på profilen. Men omstruktureringen har inte lett till sådana satsningar, vilket inte ökar trovärdigheten för den spridning av Östersjö- och Östeuropaforskningen som nu sägs äga rum. Så länge specialisterna är i försvinnande minoritet i varje institutionsstyrelse är prioriteringen av forskningsinriktningen hotad.

Breddningen kan också innebära problem för forskningens kvalitet.  Det ser lite olika ut beroende på forskningsfrågan, och om den är formulerad utifrån situationen i undersökningsområdet. Södertörns högskola har övervägande humanistisk och samhällsvetenskaplig inriktning, bred kunskap om de samhällen och kulturer man forskar om är mycket viktig. Inte minst har denna forskning inom Östersjöområdet och Östeuropa vuxit snabbt från 1990-talet, och mycket av den publiceras på lokala språk. Kan forskaren inte läsa den förlorar forskningen i kumulativitet.

Breddning kan därför inte vara nog, samtidigt måste specialiseringen byggas upp systematiskt med goda kunskaper om språk, samhällen, historia och kulturer. Specialisterna kan med tiden utveckla starka nätverk i området och göra svensk forskning känd utanför Sverige. Det kan förenas med en breddning av antalet forskare som lägger delar av sin tid på området, men specialisering kan inte ersättas av breddning om målet är att bidra till forskning på internationell nivå. Det är därför min uppfattning att den omorganisering som nu sker på Södertörns högskola inte gagnar Östersjö- och Östeuropaforskningen. I stället tycks det som om ÖSS medel sprids ut så att de allt mer kan användas som allmänna fakultetsmedel.

Vänligen logga in för att kommentera.