En av verserna i sången I Medelhavet eller Apu apu – ni har säkert sjungit den eller åtminstone hört den, kanske med Lasse Åberg som Trazan Apansson på teve – sjungs på ”låtsasryska”. För att åstadkomma denna låtsasryska lägger man till ändelsen -ski här och där till de svenska orden: sardinski simmski … men i mitt hjärtski där simmski duski, och sådant. Kul? Jodå. Men vad är egentligen detta –ski, och har det något med riktig ryska att göra?
Ja, det har nog med riktig ryska att göra i högsta grad, faktiskt. Visserligen kan man inte använda det alldeles hur som helst, som i sången, om man nu tänker sig att man skall göra sig förstådd på ryska. Men man behöver inte vänta länge innan ett -ski av något slag behöver vara med. Eller åtminstone ett –sk med lite olika ändelser efter. Se här:
Det ryska ordet шведы – sjvédy – betyder ’svenskar’. En svensk är då en sjved – uttalas med sj-ljud i början och ett t-ljud i slutet (trots stavningen med d). Jag är svensk uttalas då på ryska ungefär som ”ja sjvet”. Om man särskilt vill markera att man är en kvinnlig svensk, alltså en svenska, får man uttala det ”ja sjvétka”.
I en mycket omfattande rysk ordbok, av Vladimir Dal, kan man läsa att sjved ’svensk’ dessutom kan betyda ett slags kackerlacka, och att sjvedka ’svenska’ kan vara en sorts arbetshäst. Detta kan möjligen väcka blandade känslor hos många, men dels är ordboken från mitten av 1800-talet, och dels anges orden redan där som begränsade till enstaka regioner i Ryssland. Ingen särskilt aktuell betydelse i riksryskan i dag, alltså.
Men hur var det med -ski? Jo visst ja, jo det använder man för att bilda adjektiv: en svensk telefon blir på ryska sjvédskij telefón, och en svensk minister blir sjvédskij minístr. Och en svensk stol blir på ryska sjvédskij stul – det är också namnet på en nyöppnad klubb i Moskva. Och det namnet är en liten vits. Om hur detta är möjligt – se fortsättningen. Svenskt på ryska – utan att det märks!
Bord heter på ryska стол (stol), uttalas ungefär ”ståll”. Ganska likt det ryska ordet för ’stol’ alltså, som uttalas precis som på svenska. Nå, ett svenskt bord skulle då på ryska bli шведский стол (sjvédski stol), med uttal ungefär ”sjvétski ståll”. Det är bara det att detta uttryck på ryska i första hand betyder buffé, gående bord. Och det är till och med ett mycket vanligt uttryck på ryska, som nog de allra flesta känner väl till. Just därför låter det lite vitsigt med ett namn som uttalas ”sjvétski stol” och betyder ’en svensk stol’, eftersom det blir så likt det som uttalas ”svjétski ståll” och betyder ’buffé’. (Klubben är inrymd hos en firma som säljer kontorsmöbler från Skandinavien, och har fått sitt namn från den.)
Men för att fortsätta med buffén då, det så kallade svenska bordet: här har vi ett fast uttryck, eller vad man vill kalla det, och alltså ett mycket vanligt sådant, där ordet som motsvarar ’svensk’ ingår. Och detta utan att något ord som betyder ’svensk’ finns med när man på svenska talar om samma sak.
Konstigt? Inte alls. På svenska kan vi till exempel tala om blomman ryssgubbe (Bunia orientalis), medan namnet på samma växt på ryska inte har något med ryska herrar att göra. (Det ryska namnet, дикая редька (díkaja rétka), betyder mer ’vild rättika’.) Så det är inget unikt för ryskan, jag menar detta att plocka in nationalitetsord som inte finns med i motsvarande uttryck på andra språk.
Som Irina Makridova skriver i ett annat inlägg på den här bloggen säger man på ryska шведская стенка – sjvédskaja sténka – alltså ungefär ’svensk vägg’, när man avser en ribbstol, alltså sådana som brukar bekläda väggarna i gymnastiksalar. Alltså även här en referens till något svenskt på ryska – men översätter man denna sjvedskaja stenka till svenska liksom försvinner den direkta syftningen på Sverige. Ribbstol, var det.
Uttrycket sjvédskaja spítjka, ’svensk tändsticka’, användes förr om den typ av tändstickor som på svenska tidigare kallades säkerhetständstickor och som i dag väl sedan länge är den enda förekommande sorten. Numera har nog sjvedskaja fallit bort i den dagliga benämningen på tändstickor, men Sjvedskaja spitjka är också namnet på en novell av Anton Tjechov och på en filmkomedi från 1955 med novellen som grund.
Och så var det då detta med den svenska familjen. På ryska, alltså. Om man på sin bästa ryska försöker säga till exempel min familj är en typisk svensk familj och kanske formulerar detta som моя семья – типичная шведская семья (mojá semjá tipítjnaja sjvédskaja semjá), kommer man nog till sin förvåning att märka att detta väcker munterhet hos den ryska samtalsparten. De ryssar man talar med skrattar liksom på fel ställe, när de hör uttrycket sjvédskaja semjá, som man alltså helt troskyldigt använt i tron att det bara betyder ’svensk familj’. Och så gör det i första hand inte det, utan sjvedskaja semja kan vara ett lite nedsättande uttryck för en alternativ samlevnadsform – nämligen på tre, med två herrar och en dam, eller två damer och en herre. Det verkar åtminstone vara den vanligaste betydelsen – och uttrycket låter alltså dessutom lite komiskt för ryska öron.
Svenskt utan att det märks, ja. Varifrån kommer det svenska då? Ordet för buffén, det ’svenska bordet’, har förmodligen sitt ursprung i det svenska smörgåsbordet. Ribbstolen, den ’svenska väggen’, har utvecklats inom den svenska Linggymnastiken, grundad av Pehr Henrik Ling under 1800-talet. Säkerhetständstickan var en svensk uppfinning. Så kopplingarna till Sverige finns, eller kan åtminstone gissas. Och vad gäller den alternativa samlevnadsformen – ja, där blir det kanske svårare att koppla den till något som uppfunnits i Sverige. Eller? På svenska kan den ju kallas en ménage à trois. Ett uttryck på franska – finns det kanske helt enkelt en strävan såväl inom ryskan som inom svenskan att beskriva en avvikelse från det traditionella mönstret som något utländskt?
Kanske på samma sätt som vi talar om ryssvärme eller rysk kyla när det är särskilt varmt eller kallt i Sverige, eller när en förkyld svensk i Sverige säger sig ha fått ryska snuvan. Varken vädret eller förkylningen kan rimligtvis med någon trovärdighet skyllas på Ryssland, även man genom sitt språkbruk alltså antyder deras utländska ursprung.
Utländska, förresten. Märker ni att vi har ett adjektivbildande –sk på svenska också? Utland – utländsk, dröm – drömsk, amerikan – amerikansk. Med flera exempel. Ryskan och svenskan är mer lika varandra än man kan tro. Inte ens –ski är något unikt ryskt. Tänk på det i rysskylan i Sverige, eller i den ryska värmen vid Medelhavet. Apusskiduski, apusskidu.