Hoppa till innehåll

Ungern-revolten 1956 – bakom kulisserna

Den ungerska revolten i oktober-november 1956 tillhör efterkrigshistoriens mest dramatiskt tacksamma berättelser och är definitivt värd en plats i vårt kollektiva medvetande. Därför förtjänar SVT:s dokumentärserie Världens händelser beröm för att den nu uppmärksammar revolten, som också spelade en viktig roll bland de händelser som ledde fram till Järnridåns och kommunismens fall i Ungern och resten av Centraleuropa. Eftersom ett halvtimmes TV-program måste sovra bland allt som kan berättas, tänker jag nu komplettera programmet med en bild bakom kulisserna.

Revoltens flagga vid Parlamentet
Revoltens flagga vid Parlamentet

Som bekant var upproret kulmen på ett motstånd mot det styre som Sovjetunionen och Stalins hantlangare Rákosi etablerade i Ungern under de första åren efter andra världskrigets slut. Förvisso hade kommunisterna aldrig något starkt väljarstöd så länge som det fanns ett brett spektrum av partier att välja mellan – det stödet tillkom istället Småbrukarpartiet, som ledde regeringen fram tills våren 1947 och som dessutom tillsatte bl.a. jordbruks-, finans-, försvars- och utrikesministerposterna.

Det här var inte oviktigt, eftersom Ungern skulle betala ett stort krigsskadestånd till Sovjet, något som kommunisterna försökte att använda som ett argument för jordbrukets kollektivisering. Småbrukarpartiets ministrar lyckades undvika detta genom att få USA:s tillstånd att använda Ungerns valutareserv, som under andra världskriget hade deponerats i USA för att de ungerska nazisterna inte skulle kunna komma åt den, för att betala krigsskadeståndet och på så sätt minska trycket från Sovjet. Dock fortsatte pressen på framför allt premiärministern, Ferenc Nagy, som tvingades att avgå sedan hans lille son kidnappats. Därefter kunde kommunistpartiet manövrera ut Småbrukarpartiet från makten efter valen 1947. Valkampen hade varit ett allas krig mot alla, även om den jordreform som kommunisterna önskade stöddes av alla stora partier, något som givetvis stärkte partiets ställning på Småbrukarpartiets bekostnad.

Mátyás Rákosi
Mátyás Rákosi

Efter valen 1947 fullbordades också den planerade sammanslagningen av de kommunistiska och socialdemokratiska partierna. Det är värt att notera att den sammanslagningen lade grunden till fraktionsbildningar inom det sålunda bildade partiet – de ledande stalinisterna med Mátyás Rákosi i spetsen betraktade det socialdemokratiska idégodset med stor skepticism. De var också skeptiska till Imre Nagy, trots att han varit partimedlem redan innan världskriget och dessutom levt i Sovjetunionen mellan 1930 och 1944. Efter Stalins död 1953 tvingade de nya sovjetiska ledarna dem dock att acceptera Imre Nagy som premiärminister, eftersom ingen annan partiföreträdare kunde uppamma något nämnvärt folkligt stöd. Under de två år då han ledde regeringen fortsatte ändå Rákosi & Co att motarbeta honom.

Varför blev just Imre Nagy så populär, när ingen av de andra ledande företrädarna för partiet lyckades med detta? Jag kan tänka mig flera orsaker. För det första hade han utbildat sig till jordbruksekonom och var därför sannolikt mer kompetent i jordbruks- och livsmedelsförsörjningsfrågor än andra ledande partiföreträdare. Trots att Ungern var och är ett jordbruksland så rådde stor livsmedelsbrist under Rákosi-tiden. En liten episod i Péter Bacsós briljanta film Vittnet kan illustrera detta: för att få mat till sin familj slaktar huvudrollsinnehavaren sin gris medan alla hans barn sjunger högt så att andra inte ska höra grisens skrik under slakten. (När får vi se den filmen på TV?) En annan orsak till Nagys popularitet kan ha varit att han var känd från radion, då han under andra världskriget arbetade på Kossuth Radio (en ”pratradiokanal” i stil med P1 här i Sverige), som sände från Moskva. Han hamnade förresten där sedan han blivit arbetslös då han vägrat att bli Sovjetmedborgare. En tredje orsak var de förändringar han genomförde under sin regeringstid, bl.a. att lägga om den ekonomiska politiken till förmån för jordbruket på bekostnad av den tunga industrin.

Efter sin avgång 1955 hamnade Imre Nagy ute i kylan. När revolten började den 23 november 1956 var han därför en naturlig ledargestalt, någon som alla ungrare kände till och som de flesta hade i positivt minne från hans tid som premiärminister men som ändå utgjorde ett tydligt alternativ till den befintliga partiledningen. Att han var känd över hela Ungern var inte oväsentligt – även om de avgörande händelserna utspelades i Budapest är det viktigt att komma ihåg att revolten omfattade hela Ungern, med revolutionskommittéer spridda över hela landet. En annan viktig faktor var att militären stödde Imre Nagy, inte minst då Pál Maléter som var befälhavare vid Kilian-barackerna i Budapest och som fungerade som försvarsminister i revolutionsregeringen under dess sista dagar. Däremot kunde han inte räkna med något stöd från polisen och framför allt inte den avskydda säkerhetspolisen, något som visade sig under revoltens första dagar då krypskyttar från säkerhetspolisen låg på strategiskt utvalda tak i centrala Budapest och sköt prick på revolterande ungrare. Att dessa i sin tur tog upp striden med både säkerhetspolisen och Sovjetarmén, bl.a. med Molotov-cocktails, är knappast överraskande. Samtidigt var oron och splittringen inom partiet stor – i källaren i det dåvarande partihögkvarteret (där museet House of Terror ligger idag) internerade säkerhetspolisen både partimedlemmar och andra som deltog i revolten. Eftersom säkerhetspolisen också gömde sig här blev huset måltavla för ungrare som ville hämnas den tidigare beskjutningen; huset sköts sönder och samman och flyende säkerhetspoliser lynchades.

Med det ungerska folkets tydliga stöd etablerade Imre Nagy sig som nationens ledare. Han lyckades förhandla fram en vapenvila med Sovjetunionen genom att hota med sin avgång och bildade också en flerpartiregering med flera ministrar från Småbrukarpartiet, bl.a.  den tidigare premiärministern Zoltán Tildy. Den förste som fick sparken från den tidigare regeringen var (förutom premiärministern) försvarsministern. Efter lynchningarna av säkerhetspolisen, som Sovjetunionen tog som ursäkt för att angripa Ungern militärt, krympte Imre Nagy regeringen till närmast ett krigskabinett som förutom honom själv bara bestod av Tildy, János Kádár, Maléter och Géza Losonczy, som också varit förföljd liksom Imre Nagy och som stått vid hans sida alltsedan revolten började. För att förhindra en nationell katastrof började regeringen förhandla med den sovjetiska ambassaden, där den sedermera Sovjetledaren Jurij Andropov då var ambassadör. Vid det laget hade dock Sovjetledningen börjat sondera terrängen bland för ett militärt ingripande bland sina allierade, där det rådde delade meningar. Den mest entusiastiske förespråkaren för ett militärt ingripande var dock Mao – han hade nämligen egna besvär med att att en stor del av det kinesiska kommunistpartiets medlemmar, även i partiledningen, önskade en mer liberal och moderat politik än Maos, med andra ord något i stil med det som Nagy ville åstadkomma. Därför fruktade Mao att en lyckad ungersk revolt skulle upprepas i Kina. Med det stödet i ryggen angrep alltså Sovjetunionen Ungern.

När Imre Nagy fått klart för sig att angreppet var ett faktum deklarerade han att Ungern lämnade Warszavapakten, en åtgärd som gjorde närvaron av främmande trupper i Ungern olaglig. Han utökade också sin regering med representanter för socialdemokraterna, Småbrukarpartiet och ytterligare ett bondeparti, detta för att visa på sin regerings breda folkliga stöd. En av dessa ministrar var István Bibo, som jag tidigare skrivit om i denna blogg. En annan var socialdemokraten Anna Kéthly, som befann sig i Wien vid den här tidpunkten, där hon deltog i ett möte med Socialistinternationalen, ett möte som hon aldrig återvände till Ungern från. Med andra ord var hon den enda legitima företrädaren för Imre Nagys regering utomlands efter det att han, tillsammans med Géza Losonczy, sökt skydd på den jugoslaviska ambassaden på morgonen den 4 november, när Sovjetarmén överföll Budapest. Vid det laget hade Maléter redan gripits. Det fåtal regeringsmedlemmar, bl.a. Tildy och Bibó, som kunnat ta sig till parlamentet för att sammanträda då Sovjetarmén anföll Budapest lyckades förhandla fram ett avtal om fri lejd från parlamentet för de som då befann sig där. När alla andra lämnat parlamentet stannade Bibó kvar där för att skriva revoltens politiska testamente. Det är ett gripande dokument, som tydligt visar att hela det ungerska folket stod bakom upproret, att det inte vänt sig mot några andra än främmande arméer och deras hantlangare, att närvaron av dessa provocerat fram våld och att Imre Nagys regering haft långt bättre möjlighet att förhindra detta våld än vad den anfallande armén hade. Han uppmanade också till passivt fredligt motstånd mot denna armé för undvikande av ytterligare blodspillan, eftersom Ungerns folk med sitt blod har visat vad det vill. Med hänvisning till FN-stadgan och kraften hos världens fredsälskande folk vädjade han till sist till FN och stormakterna om att fatta ett klokt och modigt beslut om Ungerns frihet, en vädjan som dock förklingade ohörd.

Imre Nagy

Det tragiska slutet på revolten är ju bekant: Imre Nagy lurades ut från den jugoslaviska ambassaden, greps och dömdes så småningom till döden tillsammans med Maléter och journalisten Miklós Gimes, som tillhörde kretsen runt Imre Nagy under hans period ute i kylan och som hade startat en tidning under revolten. Mindre känt är kanske att revolten inte bara gjorde slut på deras liv (tillsammans med så många andras), utan att den också innebar slutet på en storhetstid för ungersk fotboll. Vid den här tiden var Ungern nämligen ett av världens ledande fotbollsländer – landslaget var regerande olympiska mästare i fotboll och hade dessutom gått till VM-finalen i Bern 1954, där Västtyskland dock vann. Dessutom hade landslaget lyckats besegra England vid två tillfällen, dels i Budapest, dels vid den s.k. Århundradets match den 25 november 1953 på Wembley där Ungern vann med 6-3. Många av landslagsspelarna, bl.a. den berömde Ferenc Puskas (vars namn den nuvarande ungerska nationalarenan bär), spelade för arméns klubblag Budapest Honved SE, som befann sig i Spanien för att möta Athletic de Bilbao i Europacupen. Returmatchen skulle gå i Budapest, men eftersom revolten hade brutit ut medan Honved var utomlands var det ju otänkbart för laget att återvända till Ungern. Returmatchen kom istället att spelas på Heyselstadion. Det är lätt att förstå att spelarna inte ville återvända hem (inte minst eftersom armén ställde sig på Nagys sida under revolten), så efter dessa båda matcher begav sig laget ut på en improviserad turné till Italien, Portugal, Spanien och ända till Brasilien. Åtminstone en del av intäkterna från dessa matcher gick till stöd åt flyktingar från Ungern. De flesta spelarna försökte skaffa sig kontrakt med utländska proffsklubbar, men långtifrån alla lyckades. Tre av de viktigaste spelarna, bl.a. Puskas, lyckades dock få kontrakt i Spanien, och detta gick ut över såväl det ungerska landslaget som klubben Honved. Så slutade Ungerns senaste epok som världsnation inom fotbollen.

Revolten satte också spår i OS-historien – OS i Melbourne ägde ju rum strax efter revolten. Där skulle Ungern möta Sovjet i en av vattenpolons semifinaler; vattenpolo är en ungersk nationalsport och en mycket hård sport, i klass med rugby eller ishockey, och utspelas dessutom till stor del under vatten. I slutet av denna semifinal knockade en av de sovjetiska spelarna ungraren Ervin Zador, som kom upp ur vattnet med blodig överkropp. Då utbröt tumult – matchen, som Ungern ledde, fick avbrytas, Ungern förklarades som segrare och de sovjetiska spelarna fick fly, beskyddade av polisen. Matchen har gått till historien som blodbadet i Melbourne; Ungern vann vattenpoloturneringen. Zador och flera andra av de ungerska spelarna hoppade av; han hamnade i USA, där han så småningom lär ha blivit tränare åt Mark Spitz, simkung i OS 1972.

Revolten kom att prägla en hel generation av ungrare och satte också otvetydiga spår i ungersk politik, spår som syns än idag. Att gå in på detta skulle dock kräva ett nytt blogginlägg – jag nöjer mig med att konstatera att Världens händelser har valt ett mycket lämpligt ämne att avsluta vårsäsongen med och att anbefalla detta program å det varmaste!

Vänligen logga in för att kommentera.