Det har fått föga uppmärksamhet, att de fem ”stan-länderna”, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan samt Uzbekistan, håller på att skapa en egen dynamisk och lovande regional utvecklingsstrategi samt en gemensam omvärldsstrategi. Initiativen har kommit från Uzbekistan och Kazakstan. Detta skall ses mot bakgrund av att de kom att ingå i olika regionala ekonomiska och säkerhetspolitiska konstellationer, ledda främst av Ryssland och Kina, medan också andra stora aktörer som USA och EU också utvecklat sina samverkanstrategier med Centralasien. Att självkänslan stärkts i Centralasien sammanhänger också med att de uppvisar förhållandevis god ekonomisk tillväxt och har tillgång till sällsynta jordartsmetaller m.m.
Under den inledande perioden efter självständighet 1991 kom vissa valhänta försök för att skapa former för centralasiatiskt samarbete att initieras, främst The Central Asian Union (1994–1998), och därefter the Central Asian Economic Community (1994–1998).
Det var en besvärlig process då pluralistisk samexistens delvis kom att kollidera med ageranden för att stärka de egna ländernas självständighet.
De poängterade sina respektive nationella identiteter och strävan efter oberoende i en miljö med problematiska gränsdragningar och minoritetsgrupper som var missnöjda. I detta skede befästes de existerande auktoritära systemen.
I och med att Sovjetunionen tidigare ingått i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), kom nu alla de nya staterna att bli medlemmar i OSSE, med dess ömsesidiga försäkran om territoriell integritet och med den klara inriktningen att stödja och vägleda medlemsländernas utveckling i demokratisk riktning m m. Även om OSSE har haft och har begränsade möjligheter att agera, har organisationen definitivt varit och är en viktig aktör i regionen, då den har möjligheter att följa utvecklingen i respektive land och analysera hur de politiska valen genomförs och rapportera sina slutsatser i offentliga rapporter. Ett OSSE-medlemskap inbegriper, som ovan nämnts, också ömsesidig respekt för territoriell integritet, något som Ryssland inte respekterat visavi OSSE-medlemmen Ukraina.
Parallellt med de inomregionala samarbetsförsöken i Central Asien, var Ryssland snabbt igång med att försöka att återta initiativet inom forna Sovjetunionen genom att 1991 etablera Oberoende staters samvälde (OSS), på engelskaCommonwealth of Independent States(CIS). Baltikum ställde sig direkt utanför och senare har Georgien och Ukraina lämnat. Idag ingår följande stater, Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Kazachstan, Kirgizistan, Ryssland, Tadzjikistan och Uzbekistan. Turkmenistan har associerats, medan Moldavien har suspenderat sitt medlemskap. Formellt omfattas flera samarbetsområdena allt ifrån ekonomi, politik, försvars- och säkerhetsfrågor, samt lagstiftning och finansfrågor. Att gränsöverskridande kriminalitet skall hindras nämns särskilt.
År 2000 undertecknade Belarus, Kazakstan, Kirgizistan, Ryssland och Tadzjikistan ett avtal om att grunda en Eurasiska Ekonomiska Unionen, the Eurasian Economic Union, med EU som förebild.
På det säkerhetspolitiska området kom ett nytt avtal att ingås 2002, the Collective Security Treaty, CST. Dessförinnan hade både Azerbajdzjan och Georgien lämnat det säkerhetspolitiska samarbetet med Ryssland, och Uzbekistan lämnade 2012.
Noteras kan att CST i sin artikel 4 har en motsvarighet till artikel 5 i NATO, vilken på motsvarande sätt ser angrepp på en av medlemsstaterna som ett angrepp på alla medlemsländer. Artikeln ifråga åberopades av Kazakstans nuvarande president, Tokajev i början av januari 2022, då fredliga demonstrationer mot höjda energipriser urartade till större upplopp. En styrka på cirka 2000 soldater sattes in från CSTO under rysk ledning i ett fredsbevarande syfte. Uppdraget slutfördes och de sista utländska soldaterna lämnade Kazakstan den 22 januari 2022. Landets tidigare president, Nazarbajev utpekades som en av de huvudansvariga för de urartade demonstrationerna och fråntogs sina viktiga kvarvarande politiska uppdrag. President Putin såg protesterna i Kazakstan 2022 som ett försök att skapa en ny så kallad färgrevolution i forna Sovjetunionen, men utvecklingen gick i en annan riktning.
Situationen i regionen kom stegvis att förändras, när Kina tog initiativet till att lösa regionens gränsfrågor och Shanghai Five bildades 1996. Jeltsin var fortfarande president i Ryssland och Kinas ledare var Jiang Zemin, som innehade posten som president 1993–2003. De kom överens om att de gamla gränskonflikterna skulle lösas och inkluderade Kinas nya grannstater i Centralasien, nämligen Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan, vilka ställde sig positiva till förslaget. Samtidigt försäkrades det ömsesidigt att territoriell integritet skulle gälla, samt att man gemensamt skulle motverka alla former av etnisk och religiös extremism och att om militärhjälp behövdes skulle man kunna bistå varandra. Stabilitet i regionen var ledstjärnan.
Ett stort kliv togs 2001 då Shanghai Five bytte namn till Shanghai Cooperation Organisation, SCO, 2001, då också Uzbekistan anslöt sig. Flera samarbetsområden hade redan inkluderats och nya tillkom. Numera ingår allt från gemensamma militära övningar, säkerhetspolitik, investeringar och handel, liksom teknik och kulturfrågor. Tekniska universitet i Ryssland och Kina öppnades upp för medlemsstaterna, vilket sågs som viktiga steg för att berörda medlemsländer i Centralasien snabbare skulle kunna höja kunskapsnivån. Den rysk-kinesiska gränsfrågan löstes omgående och i övriga gränskonflikter togs steg mot lösningar – även om det dragits ut på tiden. Nu var fyra av de fem centralasiatiska länderna inkluderade, med Turkmenistan – med sin egen neutralitetspolitik – alltjämt står utanför SCO.
När SCO skapades 2001 betonades en öppen världsordning, vari alla framtida konflikter skulle lösas i FN:s Säkerhetsråd. Nu var det kalla kriget slut. Men situationen kom att förändras radikalt i och med den amerikansk-brittiska invasionen i Irak 2003, som inte var sanktionerad av FN – i motsats till västs invasion i Afghanistan 2001, då Ryssland inte invände mot amerikansk och NATO närvaro i Kirgizistan och Tadzjikistan. Vid SCO:s toppmöte 2004 underströks, att man inte längre kunde acceptera en uni-polär världsordning där USA med NATO självsvåldigt skulle styra över krig och fred. Det nya läget krävde en utveckling mot åtminstone en bipolär världsordning, vari Kina och Ryssland såg sig som ett självklart ledarteam.
Nästa stora förändring i Centralasien kom att starta i och med att Kina inledde sin nya globala utvecklingsstrategi med omfattande investeringar, Den nya sidenvägen lanserades och kom att lägga grunden för revolutionerande kommunikationsförändringar för ett landlocked Centralasien. Betydelsen av nya järnvägslinjerna från Kina sammankopplade med existerande järnvägslinjer genom Centralasien kunde man nå Europa och Medelhavet. Förändringens betydelse jämförs med byggandet av Suezkanalen. Det så kallade the Belt and Road Initiative, BRI, lanserades 2013 av president Xi Jinping, och har byggts ut till att också inkludera länder runt jordklotet och blivit viktigt också i Afrika och Latinamerika. Centralasien fick förbindelser med omvärlden baserade på helt nya förutsättningar. Detta har förändrat regionens handelsmönster. Kina har nu passerat EU som Centralasiens viktigaste handelspartner.
Mot bakgrund av EU:s aktuella sanktionspolitik mot främst rysk olja och gas framstår EU:s politiska policy i energifrågan på 1990-talet som egendomlig, men då drev EG/EU igenom det stora energiavtalet the Energy Charter Treaty, ECT, och lyckades få över femtio länder att underteckna, däribland alla de fem staterna i Centralasien. Syftet med avtalet var att ”alla” skulle köpa rysk olja och gas, men även importera mer från Centralasien, medan EU:s olje- och gasimport från mellanöstern skulle begränsas. Men i och med att klimatfrågan kom att lyftas fram och Parisavtalet, som undertecknades 2015, bekräftade en ny inriktning med fokus just på klimatfrågan, kom en ny målsättning att stegvis lanseras, nämligen att reducera användningen av kol, olja och gas. Ryssland angrepp på Ukraina och införlivande av Krim och områden i östra Ukraina var omskakande och oacceptabelt. Det gick stick i stäv med intentionerna inom OSSE. Genom Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina den 22 februari 2022 har situationen gått överstyr. Det ena efter det andra EU-landet lämnade ECT med dess omfattande regelverk och EU-kommissionen har genom en sunset clause hoppat av. Nu sitter kvarvarande medlemmar, främst Centralasien, med hela regelverket och alla därtill knutna problem.
Tjugofem år efter det att Shanghai Cooperation Organisationen skapades kan vissa nya mönster observeras. SCO har dels utvidgats och inkluderar sedan 2017 också Indien och Pakistan, samt sedan 2023 Iran, dels har de fem centralasiatiska staterna stegvis fördjupat sitt inomregionala samarbete.
Från Centralasiens sida har man hela tiden också sett positivt på samarbete med väst, allt från USA, EG/EU, Japan och Sydkorea. Nämnas kan att USA inledningsvis ville göra Kirgizistan till ett handelspolitiskt liberalt mönsterland med en demokratisk utveckling, och agerade för ett snabbt medlemskap i Världshandelsorginationen, WTO, vilket skedde redan 1998, medan Tadzjikistan och Kazakstan kom med först 2013 respektive 2015. Varken Turkmenistan eller Uzbekistan är medlemmar i WTO – även om Uzbekistan har hunnit långt i sina anslutningsförhandlingar, medan Turkmenistan står kvar med sin Observer status i WTO. (Däremot blev Afghanistan medlem 2016. Noteras kan att Kina kom med 2001 och Ryssland 2012).
Det nya inomregionala centralasiatiska samarbetet startade trevande 2017, då den nye uzbekiske presidenten, Sjavkat Mirzijojev, föreslog den dåvarande kazakiske presidenten, Nursultan Nazarbajev, att ett gemensamt möte borde arrangeras för de fem centralasiatiska länderna. Året därpå, 2018, möttes så denna krets av fem presidenter för första gången på ett decennium. Det var ett arrangemang fixat från toppen, och först vid det fjärde presidentmötet 2022 togs åtskilliga konkreta initiativ på flera områden som lagstiftning, sport, investeringspolitik, visumhantering, samt utbildning och säkerhet.
Två år senare, 2024, kom man överens om en roadmap för det regionala utvecklingssamarbetet för åren 2025–2027. Även en handlingsplan för industriellt samarbete antogs för samma period.
På det institutionella området har också steg tagits. Vid presidentmötet 2023 i Dusjanbe inrättades ett särskilt råd med uppgiften att på nationell nivå koordinera förarbetet inför presidenternas konsultativa möten. Detta kan ses som ett embryo till en institution för Centralasiens eget regionala samarbete. På följande toppmöte i Astana 2024, kom alla fem presidenterna att ställa sig bakom den kazakiska presidenten, Kassym-Jomart Tokajevs strategiska vision för Centralasien 2040, ”Central Asia 2040; Concept for the Development of Regional Cooperation”. I detta dokument handlar det om en regional integration som också kan fungera som en gemensam samtalspartner i internationella mötessammanhang, något som på ett informellt sätt redan börjat tillämpas i SCO sammanhang och i FN.
I dokumentet om Centralasien 2040 fastställs det tydligare inom vilka områden som samarbetet skall gå djupare. Det är inom handel, energi-, transport- och miljöområdena, samt om digital uppkoppling. Vidare skall kraft läggas på att stärka den gemensamma centralasiatiska kulturella identiteten, liksom på fastare former för att initialisera presidenternas samarbete.
Med ovan beskrivna plattform för den framtida samarbetsstrategin, har steg också tagits för att inleda samarbete mellan ländernas parlament, ministerier, organisationer inom det civila samhället, företagsorganisationer och även tankesmedjor. Det konsultativa samarbetet mellan ländernas ministerier är redan igång på energi- och transportområdena.
En rivstart skedde redan 2023 på det inter-parlamentariska området. The first Central Asia Inter-Parliamentary Forum ägde rum i Turkestan i Kazakstan, följt av nästa i Kviva i Uzbekistan 2024. Harmonisering av lagar och regelverk på en rad områden är igång.
Att få med det tidigare så isolerade Turkmenistan är en bragd, och Tadzjikistans tidigare tvekan sammanhängde främst med en olöst gränskonflikt med Kirgizistan, som nu har lösts, genom Khujand Landmark Treaty i april 2025. Vidare undertecknades en vänskapspakt, the Friendship Treaty, mellan Uzbekistan och Tadzjikistan i augusti 2025. Därmed borde alla territoriella problem vara lösta, vilket underlättar uppbyggnaden av den ömsesidiga tilltron inom Centralasien.
Att de centralasiatiska länderna fortsätter att fördjupa sitt inomregionala samarbete innebär inte att man ändrat sina relationer med Ryssland och Kina eller i sitt samarbete med Indien, USA, EU, Japan, Sydkorea och de sex arabiska Gulfstaterna inom GCC – utan snarare har man samtidigt blivit mycket mer aktiv, men tydlig visavi respektive motpart om vad man vill uppnå för regionen. Det nya formatet kallas C5+, d v s respektive motpart för möte en samlad centralasiatisk aktör av fem.
Det finns ännu en konstellation som berör Centralasien och Turkiet. Sedan länge pågår ett samarbete mellan de s.k. turkstaterna. 2009 beslöts att samarbetet skulle formaliseras inom ramen för the Cooperation Council of Turkic Speaking States. Ursprungliga medlemmar var Turkiet, Kazakstan, Kirgizistan samt Azerbajdzjan. Uzbekistan ansökte formellt om medlemskap 2019 och Ungern fick status som Observer 2018, medan Turkmenistan fick status som observatör 2021. Samma år bytte organisationen sitt namn till the Organization of Turkic States, OTS. Vidare fick norra Cypern, TRNC observatörsstatus 2022. OTS håller årliga toppmöten för att stämma av hur samarbetet utvecklas inom en rad områden som handel, investeringar, transport- och tullfrågor, turism samt om bekämpande av internationell terrorism och extremism. Sammantaget uppgår befolkningen i OTS- kretsen till över 160 miljoner. Att samarbetet är dynamiskt kan bl. a avläsas i den växande handeln och de växande aktiviteterna inom olika institutioner som är knutna till OTS. Noteras kan att Turkiet, som sedan länge är knuten till EU genom sin tullunion och dess omfattande regelverk, påverkar utvecklingen på det handelspolitiska regelområdet inom OTS, vilket kan gynna EU.
Nämnas bör också det växande och prioriterade samarbetet inom universitetsvärlden inom OTS, liksom inom den kultursfären med the International Organization of Turkic Culture, TUKSOY, the Turkic Academy, the Turkic Culture and Heritage Foundation, TCHF. Ett intensivt arbete pågår för att få ett gemensamt alfabete för turkspråken med 34 tecken. Det baseras på det latinska alfabetet och syftet är att komma bort från det kyrilliska alfabetet.
Avslutningsvis kan notera att av alla ovan redovisade samarbetsformer som berör Centralasien, anser man att det är den nordiska formen som bäst passar CA5 och man vill väldigt gärna fördjupa samarbetet med Norden. Kan vi fånga bollen?
Illustration: Themightyquill. Wikimedia.Commons