Hoppa till innehåll

Recension: Sergej Lebedev ”Sandarmoch. När gravarna talar”

Översättning Mikael Nydahl

Gotlandssamtal, häfte 8, Ariel förlag, december 2022

I denna lilla skrift återkommer Sergej Lebedev, en av Rysslands främsta författare just nu, till Sandarmoch och Stalins utrensningar under 1930-talet och förknippar dem med Rysslands pågående krig i Ukraina. Han menar att denna plats nära Medvezjegorsk i Karelen, där mer än 6000 personer avrättades av NKVD 1937-38, är det kanske enda kulturella tecknet i Ryssland på dess historiska konflikt med Ukraina. Här restes 2005 ett minnesmärke med texten ”Till Ukrainas mördade söner”. Drygt 200 av offren var ukrainska kulturpersonligheter, författare , vetenskapsmän, journalister, bland dem den store historikern och frihetsledaren Mychailo Hrusjevskyjs brorson Serhij.

Efter att historikern Jurij Dmitrijev från Memorial upptäckt gravplatsen i Sandarmoch 1997 (se Gotlandssamtal, nr 1) brukade minnesceremonier för repressionens offer hållas där den 5 augusti varje år och ukrainska delegationer komma dit. 2015 höll Dmitrijev ett tal där han nämnde kriget i Ukraina och påtalade att dess offer skulle minnas på samma sätt som i Sandarmoch. Lebedev tror att detta tal fick säkerhetsorganen att inleda processen mot Dmitrijev med absurda anklagelser och att processen på federal nivå utnyttjades för att diskreditera Memorial och kasta en skugga över Sandarmoch.

Bland offren i Sandarmoch urskiljer Lebedev drygt 1100 fångar som fördes dit från Solovkilägret i Vita havet efter utrensningarna av ”nationalister” i början av 1930-talet. Bland dessa fanns inte bara många ukrainare utan också kulturpersonligheter från Tatarstan, basjkirier, belarusier och finnar, t.ex. den udmurtiske författaren Kuzebaj Gerd. Ironiskt nog mördades även den estniska etnografen Marta Palvarte, som tidigare lurats att angripa finska etnologer, som anklagades för att vilja ena de finsk-ugriska folken och ansluta dem till Finland.

Enligt Lebedev drabbades i praktiken alla sovjetiska folk av brott med tydliga drag av folkmord. Ansvaret för dessa faller på det moderna Rysslands kultur, på det ryska språket, som de facto gynnats av förbrytelserna och varit verktyg för russificeringen och det koloniala våldet. Detta måste var och en som skriver och talar på ryska idag ha i åtanke, menar Lebedev.

Han visar att det ryska nationella förtrycket nu intensifieras under Putin och att varje nationell rörelse som vill frigöra sig från Moskva per definition numera ses som skyldig till fascism eller nazism. ”Rysslands intellektuella /kommer/ inte bara att bli tvungna att fördöma den gränslösa ondska som Ukraina och ukrainarna nu utsätts för utan också skärskåda denna ondskas genealogi”. Lebedev hoppas att Sandarmoch skulle kunna bli en utgångspunkt för en vändning i det ryska medvetandet från förakt och förnekelse till det svåra erkännandet av historiskt ansvar.

Man kan bara hålla med denna ropande röst i den ryska öknen. Lebedevs lilla skrift är en välformulerad, kraftfull vidräkning med Rysslands förtryck och imperialism. Den kan beställas från: order@ariel.nu.

Ingmar Oldberg, f-d.Rysslandsforskare vid FOI och UI